Denna eviga och oförutsägbara väntan...
Japp, tre veckor är passerade. Det var de i fredags, då det gått tre veckor sedan jag "såg och förevigade" en parning mellan Ramti och Perita. Nu väntar jag bara.
Eftersom Mimmi nyss var här så hade jag i färskt minne hur hennes små tuttar såg ut när de blivit rosa. Där var det ingen tvekan. Jag kände mig övertygad om att hon var dräktig när jag såg dem. Dock utan att ha sett någon parning.
Men Perita... nja... Hennes tuttar är något större men bara ljusrosa. Jag har kikat lite i kväll också men kunde inte se så tydligt så jag ska titta i morgon igen. Men det lutar nog åt att jag snarare tror hon är skendräktig än att hon är dräktig i detta läget.
Det är bara att avvakta. Klart man kan göra ultraljud. Men jag kan tycka det känns som att slänga pengarna i sjön. 1000kr för att en veterinär ska konstatera om det finns eller inte finns ungar, som jag själv kommer kunna avgöra bara jag kan avvakta några veckor till. Så jag tror jag avvaktar.
Faktum är ju att jag inte har bråttom. Det är bara att vänta till nästa löp om hon inte blivit dräktig. Det kan dröja i sig, men jag har ju egentligen inte någon brådska. Det är mest det att man SÅ GÄRNA VILL ha små ulliga gulliga kattungar... :-)
Jag ska i alla fall skicka in Perditas tester till DNA Diagnostics i dagarna för att få veta om hon har A eller B blod. Kanske också om hon är bärare av dilution eller inte. Ska bli jätte intressant.
Just nu har vi mycket att göra med VKs utställning. Jag har fixat med domarfördelningen i flera dagar och känner att det är ett tufft jobb att få alla eller så många som möjligt nöjda.
Jag ska i alla fall själv ställa Fia och Ture för Luigi Comorio på lördagen och för Dorthe Kaae på söndagen. Jag hoppas det blir bra, det är mycket som står på spel! Luigi blir en ny bekantskap medan Dorthe är en välkänd domare för mig, nu mera.
Avslutar med lite bilder på Perdita! Visst är hon fin? :-)
Sötisen Perdita lägger huvudet på sné och blir extra söt!
Här är Perdita inne och testar klösträdet och bekantar sig med Ture.
Perdita är ute i det gröna som snart har ändrat form och färg till det
bruna...
Ramti solar sig på en stol i buren, kollar in vad Perdita hittar på.
Eftersom Mimmi nyss var här så hade jag i färskt minne hur hennes små tuttar såg ut när de blivit rosa. Där var det ingen tvekan. Jag kände mig övertygad om att hon var dräktig när jag såg dem. Dock utan att ha sett någon parning.
Men Perita... nja... Hennes tuttar är något större men bara ljusrosa. Jag har kikat lite i kväll också men kunde inte se så tydligt så jag ska titta i morgon igen. Men det lutar nog åt att jag snarare tror hon är skendräktig än att hon är dräktig i detta läget.
Det är bara att avvakta. Klart man kan göra ultraljud. Men jag kan tycka det känns som att slänga pengarna i sjön. 1000kr för att en veterinär ska konstatera om det finns eller inte finns ungar, som jag själv kommer kunna avgöra bara jag kan avvakta några veckor till. Så jag tror jag avvaktar.
Faktum är ju att jag inte har bråttom. Det är bara att vänta till nästa löp om hon inte blivit dräktig. Det kan dröja i sig, men jag har ju egentligen inte någon brådska. Det är mest det att man SÅ GÄRNA VILL ha små ulliga gulliga kattungar... :-)
Jag ska i alla fall skicka in Perditas tester till DNA Diagnostics i dagarna för att få veta om hon har A eller B blod. Kanske också om hon är bärare av dilution eller inte. Ska bli jätte intressant.
Just nu har vi mycket att göra med VKs utställning. Jag har fixat med domarfördelningen i flera dagar och känner att det är ett tufft jobb att få alla eller så många som möjligt nöjda.
Jag ska i alla fall själv ställa Fia och Ture för Luigi Comorio på lördagen och för Dorthe Kaae på söndagen. Jag hoppas det blir bra, det är mycket som står på spel! Luigi blir en ny bekantskap medan Dorthe är en välkänd domare för mig, nu mera.
Avslutar med lite bilder på Perdita! Visst är hon fin? :-)
Sötisen Perdita lägger huvudet på sné och blir extra söt!
Här är Perdita inne och testar klösträdet och bekantar sig med Ture.
Perdita är ute i det gröna som snart har ändrat form och färg till det
bruna...
Ramti solar sig på en stol i buren, kollar in vad Perdita hittar på.
9:de certet!
I söndags bar det av till FMK tidigt som attan. Jag hade, som ni som följt med här på bloggen läst, blivit sjuk sist vi skulle ställa ut på BK i Borås, och fick därför en sista minuten plats på FMK. Jätte TACK till Camilla Hindorf i FMK som hjälpte mig med det.
Jag samlar de sista certen till Ture nu och vill gärna ha detta 9:de certet. Jag läste med glädje på FMKs hemsida att Ture skulle dömmas av Kristiina Rautio som är allmänt känd som en domare som har ett gott öga till Vankatter. Men så några dagar senare läste jag att de gjort fel och jag skulle i stället få Cristina Kowalczuk. OK. Henne kännde jag inte till så jag fick bara hoppas på det bästa.
Tures senaste utställning var på RHK i Varberg och då var han väldigt stressad hela dagen. Skrek och försökte ta sig ut ur buren. Nosen var som en stopplykta och han var väldigt orolig. Till och med lite morr och fräs. Annika Billing gav honom dock certet ändå och jag kunde pusta ut. Men därför var jag lite extra osäker på hur det skulle gå denna gången.
Klockan tre steg jag upp och klockan 03.34 var vi i bilen på väg till Skåne... Jag funderade mer än en gång på om jag var riktigt frisk i huvudet... Men sagt och gjort så kom vi fram och Ture skötte sig galant hela resan och hos veterinären.
Domaren vi tillslut fick var inte Cristina Kowalczuk heller. Utan en gammal dansk gubbe som hette Per Hilfing Olesen. Fler utställare undrade under vilken sten de hittat honom... Inte så snällt utryckt, men jag kan förstå vissas missnöje. Han var lite klumpig och hårdhänt med katterna. Han sa inget vid bedömningen och knappt när han valde BIV eller NOM heller. Vissa katter tog han inte i, medan han drog i andra och bettede sig underligt på diverse olika sätt. Det tog evigheter för honom att skriva och att dömma, och när alla andra domare hade bänkat sig för att starta panelen hade han inte avslutat sina nomineringar eller ätit lunch... Tror han var osäker, eftersom han säkerligen inte dömt så mycket på länge.
Ture var så klart sist. Han verkade gilla honom, han sa dock inget. Men log. När han skrivit klart sa han bara: "Det där gick ju bra!" till mig och jag kunde se att han fått CAPS, vilket var det viktigaste för mig och som gjorde hela resan värd besväret. Jag tackade. Något senare skulle Ture upp igen för nomringen men där var konkurrensen stenhård och en snygg skogis tog NOM. Per nominerade i princip bara skogisar, ett säkert val, enligt mig.
Ture var lite stressad och ville gärna klättra på min och assistentens axel. Han jamade lite och näsan var något rosa. Men det gick ändå bra och vid nomineringen hängde han fint och jag kände att han hade slappnat av. Jag var dock nöjd med att inte behöva visa honom panelen.
Utställnignen avslutades snabbt och jag var iväg redan vid fyra. Det innebar att jag var hemma vid halv åtta och det kändes jätte skönt. Jag är jätte nöjd med dagen och ser med spänning fram emot VK om några helger.
En annan rolig grej är att Ramti har blivit veckans bild på Sveraks hemsida! http://www.sverak.se/SVERAK/Aktuellt/index_aktuellt.htm
Kolla in länken och den snygga killen! :-)
Perdita var inne och hälsade på i lördags också. Jag tog dock ut Phoenix och Fia ganska snabbt eftersom Ramti var ensam där ute och Ture inte fick gå ut eftersom jag skulle bada honom. Perdita gick ett varv först och sen la hon sig och sov i vårt klösträd. På eftermiddagen var det lite morr och fräs mellan henne och Ture men det var inga bråk. Innan jag gick och la mig så fick hon gå ut till Ramti igen eftersom jag inte ville riskera att de blev osams när jag inte var vaken. Phoenix och Fia fick komma in till Ture igen. Till helgen ska jag testa igen. Då har det gått två veckor sedan Perdita och Ramti parade sig! Ska bli så spännande att se om det syns något snart. Jag får nog hålla mig lite till men man är ju SÅ nyfiken!
Nu ska jag ta en kopp te!
Jag samlar de sista certen till Ture nu och vill gärna ha detta 9:de certet. Jag läste med glädje på FMKs hemsida att Ture skulle dömmas av Kristiina Rautio som är allmänt känd som en domare som har ett gott öga till Vankatter. Men så några dagar senare läste jag att de gjort fel och jag skulle i stället få Cristina Kowalczuk. OK. Henne kännde jag inte till så jag fick bara hoppas på det bästa.
Tures senaste utställning var på RHK i Varberg och då var han väldigt stressad hela dagen. Skrek och försökte ta sig ut ur buren. Nosen var som en stopplykta och han var väldigt orolig. Till och med lite morr och fräs. Annika Billing gav honom dock certet ändå och jag kunde pusta ut. Men därför var jag lite extra osäker på hur det skulle gå denna gången.
Klockan tre steg jag upp och klockan 03.34 var vi i bilen på väg till Skåne... Jag funderade mer än en gång på om jag var riktigt frisk i huvudet... Men sagt och gjort så kom vi fram och Ture skötte sig galant hela resan och hos veterinären.
Domaren vi tillslut fick var inte Cristina Kowalczuk heller. Utan en gammal dansk gubbe som hette Per Hilfing Olesen. Fler utställare undrade under vilken sten de hittat honom... Inte så snällt utryckt, men jag kan förstå vissas missnöje. Han var lite klumpig och hårdhänt med katterna. Han sa inget vid bedömningen och knappt när han valde BIV eller NOM heller. Vissa katter tog han inte i, medan han drog i andra och bettede sig underligt på diverse olika sätt. Det tog evigheter för honom att skriva och att dömma, och när alla andra domare hade bänkat sig för att starta panelen hade han inte avslutat sina nomineringar eller ätit lunch... Tror han var osäker, eftersom han säkerligen inte dömt så mycket på länge.
Ture var så klart sist. Han verkade gilla honom, han sa dock inget. Men log. När han skrivit klart sa han bara: "Det där gick ju bra!" till mig och jag kunde se att han fått CAPS, vilket var det viktigaste för mig och som gjorde hela resan värd besväret. Jag tackade. Något senare skulle Ture upp igen för nomringen men där var konkurrensen stenhård och en snygg skogis tog NOM. Per nominerade i princip bara skogisar, ett säkert val, enligt mig.
Ture var lite stressad och ville gärna klättra på min och assistentens axel. Han jamade lite och näsan var något rosa. Men det gick ändå bra och vid nomineringen hängde han fint och jag kände att han hade slappnat av. Jag var dock nöjd med att inte behöva visa honom panelen.
Utställnignen avslutades snabbt och jag var iväg redan vid fyra. Det innebar att jag var hemma vid halv åtta och det kändes jätte skönt. Jag är jätte nöjd med dagen och ser med spänning fram emot VK om några helger.
En annan rolig grej är att Ramti har blivit veckans bild på Sveraks hemsida! http://www.sverak.se/SVERAK/Aktuellt/index_aktuellt.htm
Kolla in länken och den snygga killen! :-)
Perdita var inne och hälsade på i lördags också. Jag tog dock ut Phoenix och Fia ganska snabbt eftersom Ramti var ensam där ute och Ture inte fick gå ut eftersom jag skulle bada honom. Perdita gick ett varv först och sen la hon sig och sov i vårt klösträd. På eftermiddagen var det lite morr och fräs mellan henne och Ture men det var inga bråk. Innan jag gick och la mig så fick hon gå ut till Ramti igen eftersom jag inte ville riskera att de blev osams när jag inte var vaken. Phoenix och Fia fick komma in till Ture igen. Till helgen ska jag testa igen. Då har det gått två veckor sedan Perdita och Ramti parade sig! Ska bli så spännande att se om det syns något snart. Jag får nog hålla mig lite till men man är ju SÅ nyfiken!
Nu ska jag ta en kopp te!
