Motionen antagen!
I dag kom R, Vangorans ordförande, med den fantastiska nyheten att motionen om standardändrigen vi skickat in till FIFes generalförsamling blev antagen! Detta innebär att från 2010-01-01 så börjar vår nya, förtydligade standard för profilen att gälla! Det som blivit förtydligat är att nosen skall vara rak, att pannan skall vara rundad och att det där emellan skall finnas ett mjukt "stopp". När jag fått den exakta nya texten skall jag publicera den. Det var dessutom överlägsen majoritet vilket känns jätte roligt! Jag hoppas att ändringen av poängfördelningen för ögonen också gick igen, det är jag inte hundra % säker på ännu. Där ville vi egentligen att poängen (10 poäng) inte bara skulle gälla färgen utan också ögonens form och placering.
I morgon går flyttlasset och vi blir lantisar. Det ska bli underbart, men det kan innebära att jag inte kommer ha mycket tillgång till datorn.
Bilder
Ville passa på att dela med mig av två bilder på mina fina Turkar Fia och Ramti. De är skickade till Sveraks redaktion för Våra katter idag, så att de kommer med bland titelkatterna. Visst är de fina?
Spinneriets utställning 2009
I lördags drog jag och mina tre Turkiska Vanar i väg till Bohus och Spinneriets utställning 2009. Jag hade barnvakt, Saga sov över hos sin farmor, så det var en hel dag för katterna som väntade mig.
Badat hade de gjort dagen innan, Ture såg fin och fräsch ut som alltid, och Ramti hade lite flikar i pälsen, så även om den var silkig och fin så tyckte jag ändå att den skulle behövt en liten extra finish. Jag får helt enklet fortsätta exprimentera mig fram till den perfekta utställnings presentationen på honom.
På morgen var vi på plats redan sju och det var nog tur för det var inte lätt att hitta till sin bur... Spinneriet hade valt att göra "öar" med burar istället för rader, så det var inte lätt att hitta rätt nummer. Dessutom stod det fel nummer i placeringslistan i incheckningen så jag letade i öven en kvart innan jag fick hjälp att hitta rätt..
Jag installerade katterna och så småningom kom även fler Turkisk Van ägare. Vi fick ihop hela 9 katter! Dessutom var en extra katt på plats för att få ett avelsgodkännande på morgonen. Honan, som är Ramtis tilltänkta tjej, heter S*Wailets Perdita, en svart sköldpadd Turkisk Van hona, fick ett avelsgodkännande av Jörgen och Annika Billing. De förstod inte varför hon inte var med och tävlade, tyckte hon var både vacker och trevlig. Men denna dagen hade Perditas matte anmält två andra tjejer.
Jag kommer troligen att få lov att "låna" Perdita under hösten/vintern och ta en kull med henne och Ramti och jag ser så fram emot detta. Hon är en av de vackraste van honor jag sett! Typen är outstanding och looken är super! Perdita själv bara spann och trampade hela dagen.
Normalt sett så brukar vi som har Turkisk Van alltid få våran bedömning sist. Så vi tog det lungt och hade knappt gett våra katter sin sista finish när vi får höra att vi ska upp till domaren först. Det visar sig att domaren för dagen, Maude Olsen Johansson, skulle ha domarelev, Åsa Hammarlund, en välkänd profil för de flesta i kategori II. Åsa föder upp Ragdoll under stamnamnet S*Heros och är nu snart klar domare för kategori II.
Ytterligare en sak med Spinneriets arrangemang som inte fungerade var fördelningen av katter hos domarna. Normalt har ingen domare som ska ha elev fler än 30 katter, eftersom det tar mycket längre tid för domaren att dömma varje katt. Men Maude Olsen Johansson hade fått 41 katter (!!!) enligt katalogen... något som för mig är helt galet. Bland annat hade hon också Norsk Skogkatt grupp 4, som är en av de största grupperna innom NFO. Kanske var några katter absent men det var i alla fall alldeles för många katter. Maude var klar med sina bedömningar och nomineringar runt 16...
Oavsett, så bestämde Maude att Turkarna skulle börja. Hon tyckte det var tråkigt att vi alltid var sist när man som domare var lite seg i skallen och dessutom hade hon elev som skulle få titta på Turkisk Van, jag vet inte om det var första gången, men vi hade i alla fall 9 katter på plats, vilket både vi och domaren tyckte var jätte roligt. Hon sa att antalet var viktigt för att domarna skulle få en möjlighet att verkligen lära sig rasen.
Först upp var S*Athcatlas Mattis. En blå hane i samma ålder som Ramti, ca. 1,5 år. Han var lite blyg men bedömningen gick bra och han fick sitt cert. Sen var det CH S*Tufvans Ottavia, svart sköldpadd agouti. Hon hade många ben och var nyfiken på allt och fick också sitt cert i klass 7.
Sen var det dags för de röda. Först upp av dem var Ture, alltså min egen GIP & IC S*Tufvans Turiddu. Han hade många ben först men satte sig sedan tillrätta hos domareleven och lät sig klias under hakan. Han fick omdömmet: Super show cat. Maude tyckte att han hade något mycket ull i pälsen, vilket var ok eftersom han var kastrat, men i övrigt var hon mycket nöjd med honom. Han fick sitt cert i klass 4, vilket gladde mig ofantligt! Han var också välkommen tillbaka till nomineringen.
Nu har Ture bara 4 certifikat kvar till Supreme Premier... Jag hoppas och önskar så att han orkar med fyra utställningar till och får den åtråvärda titeln som jag verkligen tycker att han förtjänar!
Efter Ture var det IC S*Tufvans Medea, (helsyster till Ture men i kullen efter den Ture är född i,) Hon visade också upp sig fint, med ett och annat extra ben. Domaren önskade något mer bredd i hennes huvud och nosparti, och domaren diskuterade med hennes ägare om en kull kunde göra något för henne där vilket de båda trodde. Medea fick certet i klass 5 och var välkommen tillbaka till nomineringen.
Där efter var det Ramti, IC S*Tufvans Rum Tum Tugger. Han var totalt avslappnad och låg mest på bordet och såg sig omkring. Både Maude och Åsa fick ansiktsbuffar. Domareleven gjorde anteckningar. De berömde honom för den korta men breda trekanten i huvudet, de sa förstås att han borde ha något bättre haka och att han hade varit bättre om öronen varit vita, men att han var härlig att ta i och hade en underbar kropp med en massa muskler och härliga längder. Pälsen hade rätt kvalitet, men de ansåg också att han kunde varit bättre presenterad. Och jag får väl säga det, att jag inte riktigt hittat rätt när det gäller Ramtis presentation ännu. Något för mig att jobba på.
Vi pratade en del om detta med färgen på öronen. Domareleven Åsa frågade mig om vi valde att para honom med en hona som hade vita öron då när han hade färg på sina. Jag förklarade att det tyvärr inte är så enkelt. Jag sa att det beror mycket på vad katten bär på. Det viktigaste är ändå typen. Jag sa att jag valde en hane som Ramti eftersom han har en bra typ och ett outstandig temperament. För mig är då färg på öronen ovidkommande, dessutom har han inga andra fläckar. Maude Olsen Johansson och Åsa Hammarlund höll med mig och tyckte jag hade rätt i mina tankar om aveln. Ett intressant samtal som gjorde att de också fick inblick i hur jag som uppfödare tänker. Ramti var också välkommen tillbaka på eftermiddagen.
Sen var det Fia, min lilla IP & IC S*Vindilens Fia Fläkt. Jag hade redan hört hur Maude och Åsa pratat med varandra om hur intressant det skulle bli att titta extra på Fia när hon satt i buren bakom dem. De gillade henne, Maude sa samma som Bette Lind sagt till sin domarelev när vi ställde ut på Sydkatten för en månad sedan "för mig är detta en Turkisk Van". Jag kan absolut förstå att de känner så. Fia är mestadels av de gamla linjerna. Hon har den absoult typiska Vanlooken och är mycket attraktiv att se på. Maude önskade mer av kroppsmassa på Fia, och jag kan väl säga att det är precis det som hon saknar och alltid har saknat. Hon är tunn i hullet men har ändå blivit något bättre som kastrat. Jag tror tyvärr inte att hon kommer att bli någon kraftig katt heller. När Åsa skulle känna på Fia blev hon lite sur och viftade med tassen mot Åsa. Jag sa till henne, men efter någon sekund så hade Åsa blivit vän med Fia och hon satt snällt och lät sig klappas, ville inte ens gå till mig när hon var färdig dömd. Fia fick sitt certifikat och fick också komma tillbaka till nomineringen.
Därefter var det dags för S*Athcatlas Sam, kastrerad hane i klass 10. Han kunde få titeln PR idag och det fick han också. Jag hörde inte mycket av bedömingen tyvärr, men jag vet att Sam, eller Luna, som han kallas hemma, fick sitt cert och blev Premier! Grattis!
Eftersom det var tre röda kastrater på plats så blev det BIV. Först försökte jag få assistenten att ta Ture eftersom Fia hade verkat lite sur. Men när han spratlade som en galning så fick jag hjälp av Medea, Perdita och Paprikas matte W att ta Fia så tog jag Ture istället. Bäst i Variant stod mellan Ture och Fia, Sam fick gå hem till buren igen. Maude och Åsa diskuterade för och emot gällande mina kissar och det som hon tyckte var att Fia hade rätt päls och ingen ull, Ture hade för mycket ull i jämförelse. Men Ture hade å andra sidan kroppsmassan och benstommen, Fia var tunn och lite åt det magra hållet. Hon vägde för och emot men slutligen så vann Ture och vi gick tillbaka till buren med katterna.
Efter de röda var det dags för creme och där fanns S*Athcalas Birk, en stor och härlig herre med en massa päls. Han fick sitt cert i klass 10 och fick också komma tillbaka lite senare. Birks ägare M hade lyckats jätte fint med presentationen och Birks päls såg underbar ut.
Sist men inte minst var S*Wailets Paprika, en svartsköldpadd hona i klass 9. Paprika är helsyster med Perdita och också en mycket läcker tjej. Domaren diskuterade igen huvudfläckarnas storlek och betydelse. Paprika har två fläckar, men de är små. Intressant igen, eftersom standarden säger två fläckar som delas av en bläs, inget om hur stora eller små, eller hur långt ner de ska gå. Många domare vill ha dem precis till ögonvrån, om man ska se det perfekt, men egentligen är det inget som säger det i stadarden. Allt är till syven och sist en tolkningsfråga. Ungefär som religion... Paprika fick givetvis också sitt cert och även hon var välkommen tillbaka senare.
W berättade för domaren att vi hade med Paprikas syster Perdita och undrade om de ville se henne, bara för skojskull. Det ville de absolut och W visade upp henne till domarens stora förtjusning. Jag säger det igen, Perdita är en otroligt snygg van, nog en av de bästa jag sett.
Dagen gick, det blev en lång dag, som jag skrev tidigare så hade domaren allt för många katter och slet halvt ihjäl sig. Jag tror vi ska vara glada åt att vi inte blev sist. När det var dags för nomineringen så visste jag att vi inte skulle ha någon chans, med tanke på Norsk Skogkatt grupp 4. För att bara nämna en katt i grupp 4 så kan jag nämna S*Aristolimaz Terrie Viking, som är flerfaldig Best in show vinnare, Scandinavian Winner, Europa Champion och Europa Premier mm mm. Alltså, någon kastrathane skulle vi inte få nominerad. Sen vet jag att det är många bra katter totalt i grupp 4, vi måste komma upp i ännu högre standard om vi ska mäta oss med dom, så är det bara. Maude plockade upp våra katter ändå, och berättade att hon haft nöjet att dömma många vanar och att hon tyckt att vi hade gjort ett bra jobb med rasen, och det är så klart ändå roligt att höra.
Fia däremot, hade ingen konkurrens... och blev nominerad! Det var ju så att Maude faktiskt tyckte om henne också så det kändes inte fel på något sätt. Hon passade på att berätta om henne och hur fin hon tyckte hon var för publiken medan jag hämtade henne i buren. Men väl i panelen, så blev Fia sur. Hon hade varit hos Bette Lind, Annelie Persson och skulle upp till Henry Hornell och då började hon vifta med tassen mot honom och fräsa lite. Vet inte om hon lyckades få in en träff på hans hand, men han ville i alla fall inte ta i henne. Steven Jones tog henne i alla fall och pratade med henne om att hon inte fick ge honom stryk. Hon skötte sig snyggt, men jag kände att det var läge att lägga ner, eftersom jag inte ville riskera något mer. Det var åtta domare som dömt kategori 2 så det var 4 domare kvar som Fia inte varit hos. Det kändes som om det räckte och jag ville inte att hon skulle få försig att smälla till någon annan.
Så klart kände jag mig lite besviken på att jag varit tvungen att dra henne. Särskilt som hon har varit så mysig på de senaste utställnigarna. Kanske har det varit för mycket? Vem vet. Jag har i alla fall tagit beslut om att hon ska få sig en paus. Jag och W skulle gå till Maude och titta hur hon låg till och såg då att en av de Ragdoll hon skulle dömma efter NFO gr 4, hade smällt och bitit sin ägare mycket illa i handen. Blodet rann och ägaren var chockad. Detta får mig att tänka att det absolut är dags för oss alla att tänka ännu en gång på att känna av våra vänner, katterna.
Jag är lite besviken, hade varit roligt att se om hon kunde fått någon röst eftersom flera av domarna var på plats i Oslo när hon blev BIS, även om jag är väl medveten om att standarden var bra mycket högre denna gången. Men framför allt så är jag glad över att vi kunde visa upp många fina Turkiska Vanar och jag är glad över möjligheten till att kunna föra en dialog med domaren om hur vi jobbar och ser på standarden.
Det blev ett långt första blogginlägg! Hoppas ni orkade er igenom!
Emma
Badat hade de gjort dagen innan, Ture såg fin och fräsch ut som alltid, och Ramti hade lite flikar i pälsen, så även om den var silkig och fin så tyckte jag ändå att den skulle behövt en liten extra finish. Jag får helt enklet fortsätta exprimentera mig fram till den perfekta utställnings presentationen på honom.
På morgen var vi på plats redan sju och det var nog tur för det var inte lätt att hitta till sin bur... Spinneriet hade valt att göra "öar" med burar istället för rader, så det var inte lätt att hitta rätt nummer. Dessutom stod det fel nummer i placeringslistan i incheckningen så jag letade i öven en kvart innan jag fick hjälp att hitta rätt..
Jag installerade katterna och så småningom kom även fler Turkisk Van ägare. Vi fick ihop hela 9 katter! Dessutom var en extra katt på plats för att få ett avelsgodkännande på morgonen. Honan, som är Ramtis tilltänkta tjej, heter S*Wailets Perdita, en svart sköldpadd Turkisk Van hona, fick ett avelsgodkännande av Jörgen och Annika Billing. De förstod inte varför hon inte var med och tävlade, tyckte hon var både vacker och trevlig. Men denna dagen hade Perditas matte anmält två andra tjejer.
Jag kommer troligen att få lov att "låna" Perdita under hösten/vintern och ta en kull med henne och Ramti och jag ser så fram emot detta. Hon är en av de vackraste van honor jag sett! Typen är outstanding och looken är super! Perdita själv bara spann och trampade hela dagen.
Normalt sett så brukar vi som har Turkisk Van alltid få våran bedömning sist. Så vi tog det lungt och hade knappt gett våra katter sin sista finish när vi får höra att vi ska upp till domaren först. Det visar sig att domaren för dagen, Maude Olsen Johansson, skulle ha domarelev, Åsa Hammarlund, en välkänd profil för de flesta i kategori II. Åsa föder upp Ragdoll under stamnamnet S*Heros och är nu snart klar domare för kategori II.
Ytterligare en sak med Spinneriets arrangemang som inte fungerade var fördelningen av katter hos domarna. Normalt har ingen domare som ska ha elev fler än 30 katter, eftersom det tar mycket längre tid för domaren att dömma varje katt. Men Maude Olsen Johansson hade fått 41 katter (!!!) enligt katalogen... något som för mig är helt galet. Bland annat hade hon också Norsk Skogkatt grupp 4, som är en av de största grupperna innom NFO. Kanske var några katter absent men det var i alla fall alldeles för många katter. Maude var klar med sina bedömningar och nomineringar runt 16...
Oavsett, så bestämde Maude att Turkarna skulle börja. Hon tyckte det var tråkigt att vi alltid var sist när man som domare var lite seg i skallen och dessutom hade hon elev som skulle få titta på Turkisk Van, jag vet inte om det var första gången, men vi hade i alla fall 9 katter på plats, vilket både vi och domaren tyckte var jätte roligt. Hon sa att antalet var viktigt för att domarna skulle få en möjlighet att verkligen lära sig rasen.
Först upp var S*Athcatlas Mattis. En blå hane i samma ålder som Ramti, ca. 1,5 år. Han var lite blyg men bedömningen gick bra och han fick sitt cert. Sen var det CH S*Tufvans Ottavia, svart sköldpadd agouti. Hon hade många ben och var nyfiken på allt och fick också sitt cert i klass 7.
Sen var det dags för de röda. Först upp av dem var Ture, alltså min egen GIP & IC S*Tufvans Turiddu. Han hade många ben först men satte sig sedan tillrätta hos domareleven och lät sig klias under hakan. Han fick omdömmet: Super show cat. Maude tyckte att han hade något mycket ull i pälsen, vilket var ok eftersom han var kastrat, men i övrigt var hon mycket nöjd med honom. Han fick sitt cert i klass 4, vilket gladde mig ofantligt! Han var också välkommen tillbaka till nomineringen.
Nu har Ture bara 4 certifikat kvar till Supreme Premier... Jag hoppas och önskar så att han orkar med fyra utställningar till och får den åtråvärda titeln som jag verkligen tycker att han förtjänar!
Efter Ture var det IC S*Tufvans Medea, (helsyster till Ture men i kullen efter den Ture är född i,) Hon visade också upp sig fint, med ett och annat extra ben. Domaren önskade något mer bredd i hennes huvud och nosparti, och domaren diskuterade med hennes ägare om en kull kunde göra något för henne där vilket de båda trodde. Medea fick certet i klass 5 och var välkommen tillbaka till nomineringen.
Där efter var det Ramti, IC S*Tufvans Rum Tum Tugger. Han var totalt avslappnad och låg mest på bordet och såg sig omkring. Både Maude och Åsa fick ansiktsbuffar. Domareleven gjorde anteckningar. De berömde honom för den korta men breda trekanten i huvudet, de sa förstås att han borde ha något bättre haka och att han hade varit bättre om öronen varit vita, men att han var härlig att ta i och hade en underbar kropp med en massa muskler och härliga längder. Pälsen hade rätt kvalitet, men de ansåg också att han kunde varit bättre presenterad. Och jag får väl säga det, att jag inte riktigt hittat rätt när det gäller Ramtis presentation ännu. Något för mig att jobba på.
Vi pratade en del om detta med färgen på öronen. Domareleven Åsa frågade mig om vi valde att para honom med en hona som hade vita öron då när han hade färg på sina. Jag förklarade att det tyvärr inte är så enkelt. Jag sa att det beror mycket på vad katten bär på. Det viktigaste är ändå typen. Jag sa att jag valde en hane som Ramti eftersom han har en bra typ och ett outstandig temperament. För mig är då färg på öronen ovidkommande, dessutom har han inga andra fläckar. Maude Olsen Johansson och Åsa Hammarlund höll med mig och tyckte jag hade rätt i mina tankar om aveln. Ett intressant samtal som gjorde att de också fick inblick i hur jag som uppfödare tänker. Ramti var också välkommen tillbaka på eftermiddagen.
Sen var det Fia, min lilla IP & IC S*Vindilens Fia Fläkt. Jag hade redan hört hur Maude och Åsa pratat med varandra om hur intressant det skulle bli att titta extra på Fia när hon satt i buren bakom dem. De gillade henne, Maude sa samma som Bette Lind sagt till sin domarelev när vi ställde ut på Sydkatten för en månad sedan "för mig är detta en Turkisk Van". Jag kan absolut förstå att de känner så. Fia är mestadels av de gamla linjerna. Hon har den absoult typiska Vanlooken och är mycket attraktiv att se på. Maude önskade mer av kroppsmassa på Fia, och jag kan väl säga att det är precis det som hon saknar och alltid har saknat. Hon är tunn i hullet men har ändå blivit något bättre som kastrat. Jag tror tyvärr inte att hon kommer att bli någon kraftig katt heller. När Åsa skulle känna på Fia blev hon lite sur och viftade med tassen mot Åsa. Jag sa till henne, men efter någon sekund så hade Åsa blivit vän med Fia och hon satt snällt och lät sig klappas, ville inte ens gå till mig när hon var färdig dömd. Fia fick sitt certifikat och fick också komma tillbaka till nomineringen.
Därefter var det dags för S*Athcatlas Sam, kastrerad hane i klass 10. Han kunde få titeln PR idag och det fick han också. Jag hörde inte mycket av bedömingen tyvärr, men jag vet att Sam, eller Luna, som han kallas hemma, fick sitt cert och blev Premier! Grattis!
Eftersom det var tre röda kastrater på plats så blev det BIV. Först försökte jag få assistenten att ta Ture eftersom Fia hade verkat lite sur. Men när han spratlade som en galning så fick jag hjälp av Medea, Perdita och Paprikas matte W att ta Fia så tog jag Ture istället. Bäst i Variant stod mellan Ture och Fia, Sam fick gå hem till buren igen. Maude och Åsa diskuterade för och emot gällande mina kissar och det som hon tyckte var att Fia hade rätt päls och ingen ull, Ture hade för mycket ull i jämförelse. Men Ture hade å andra sidan kroppsmassan och benstommen, Fia var tunn och lite åt det magra hållet. Hon vägde för och emot men slutligen så vann Ture och vi gick tillbaka till buren med katterna.
Efter de röda var det dags för creme och där fanns S*Athcalas Birk, en stor och härlig herre med en massa päls. Han fick sitt cert i klass 10 och fick också komma tillbaka lite senare. Birks ägare M hade lyckats jätte fint med presentationen och Birks päls såg underbar ut.
Sist men inte minst var S*Wailets Paprika, en svartsköldpadd hona i klass 9. Paprika är helsyster med Perdita och också en mycket läcker tjej. Domaren diskuterade igen huvudfläckarnas storlek och betydelse. Paprika har två fläckar, men de är små. Intressant igen, eftersom standarden säger två fläckar som delas av en bläs, inget om hur stora eller små, eller hur långt ner de ska gå. Många domare vill ha dem precis till ögonvrån, om man ska se det perfekt, men egentligen är det inget som säger det i stadarden. Allt är till syven och sist en tolkningsfråga. Ungefär som religion... Paprika fick givetvis också sitt cert och även hon var välkommen tillbaka senare.
W berättade för domaren att vi hade med Paprikas syster Perdita och undrade om de ville se henne, bara för skojskull. Det ville de absolut och W visade upp henne till domarens stora förtjusning. Jag säger det igen, Perdita är en otroligt snygg van, nog en av de bästa jag sett.
Dagen gick, det blev en lång dag, som jag skrev tidigare så hade domaren allt för många katter och slet halvt ihjäl sig. Jag tror vi ska vara glada åt att vi inte blev sist. När det var dags för nomineringen så visste jag att vi inte skulle ha någon chans, med tanke på Norsk Skogkatt grupp 4. För att bara nämna en katt i grupp 4 så kan jag nämna S*Aristolimaz Terrie Viking, som är flerfaldig Best in show vinnare, Scandinavian Winner, Europa Champion och Europa Premier mm mm. Alltså, någon kastrathane skulle vi inte få nominerad. Sen vet jag att det är många bra katter totalt i grupp 4, vi måste komma upp i ännu högre standard om vi ska mäta oss med dom, så är det bara. Maude plockade upp våra katter ändå, och berättade att hon haft nöjet att dömma många vanar och att hon tyckt att vi hade gjort ett bra jobb med rasen, och det är så klart ändå roligt att höra.
Fia däremot, hade ingen konkurrens... och blev nominerad! Det var ju så att Maude faktiskt tyckte om henne också så det kändes inte fel på något sätt. Hon passade på att berätta om henne och hur fin hon tyckte hon var för publiken medan jag hämtade henne i buren. Men väl i panelen, så blev Fia sur. Hon hade varit hos Bette Lind, Annelie Persson och skulle upp till Henry Hornell och då började hon vifta med tassen mot honom och fräsa lite. Vet inte om hon lyckades få in en träff på hans hand, men han ville i alla fall inte ta i henne. Steven Jones tog henne i alla fall och pratade med henne om att hon inte fick ge honom stryk. Hon skötte sig snyggt, men jag kände att det var läge att lägga ner, eftersom jag inte ville riskera något mer. Det var åtta domare som dömt kategori 2 så det var 4 domare kvar som Fia inte varit hos. Det kändes som om det räckte och jag ville inte att hon skulle få försig att smälla till någon annan.
Så klart kände jag mig lite besviken på att jag varit tvungen att dra henne. Särskilt som hon har varit så mysig på de senaste utställnigarna. Kanske har det varit för mycket? Vem vet. Jag har i alla fall tagit beslut om att hon ska få sig en paus. Jag och W skulle gå till Maude och titta hur hon låg till och såg då att en av de Ragdoll hon skulle dömma efter NFO gr 4, hade smällt och bitit sin ägare mycket illa i handen. Blodet rann och ägaren var chockad. Detta får mig att tänka att det absolut är dags för oss alla att tänka ännu en gång på att känna av våra vänner, katterna.
Jag är lite besviken, hade varit roligt att se om hon kunde fått någon röst eftersom flera av domarna var på plats i Oslo när hon blev BIS, även om jag är väl medveten om att standarden var bra mycket högre denna gången. Men framför allt så är jag glad över att vi kunde visa upp många fina Turkiska Vanar och jag är glad över möjligheten till att kunna föra en dialog med domaren om hur vi jobbar och ser på standarden.
Det blev ett långt första blogginlägg! Hoppas ni orkade er igenom!
Emma
Välkommen till min nya blogg!
Efter att ha haft strul med min hemsida www.rytorps.com i över en månad så besämde jag mig för att något måste göras! I dag skapade jag denna bloggen och den är till för er som är nyfikna på att hänga med i vad som händer hos oss i S*Rytorps katteri. Här kommer jag att informera om de senaste utställningarna och kommande parningsplaner. Självklart hoppas jag på att hemsidan snart är rullande igen, men detta kommer att fungera som ett nyhetsforum för alla intresserade.
Välkomna att hänga med!
Emma och katterna i S*Rytorps katteri
