9:de certet!
I söndags bar det av till FMK tidigt som attan. Jag hade, som ni som följt med här på bloggen läst, blivit sjuk sist vi skulle ställa ut på BK i Borås, och fick därför en sista minuten plats på FMK. Jätte TACK till Camilla Hindorf i FMK som hjälpte mig med det.
Jag samlar de sista certen till Ture nu och vill gärna ha detta 9:de certet. Jag läste med glädje på FMKs hemsida att Ture skulle dömmas av Kristiina Rautio som är allmänt känd som en domare som har ett gott öga till Vankatter. Men så några dagar senare läste jag att de gjort fel och jag skulle i stället få Cristina Kowalczuk. OK. Henne kännde jag inte till så jag fick bara hoppas på det bästa.
Tures senaste utställning var på RHK i Varberg och då var han väldigt stressad hela dagen. Skrek och försökte ta sig ut ur buren. Nosen var som en stopplykta och han var väldigt orolig. Till och med lite morr och fräs. Annika Billing gav honom dock certet ändå och jag kunde pusta ut. Men därför var jag lite extra osäker på hur det skulle gå denna gången.
Klockan tre steg jag upp och klockan 03.34 var vi i bilen på väg till Skåne... Jag funderade mer än en gång på om jag var riktigt frisk i huvudet... Men sagt och gjort så kom vi fram och Ture skötte sig galant hela resan och hos veterinären.
Domaren vi tillslut fick var inte Cristina Kowalczuk heller. Utan en gammal dansk gubbe som hette Per Hilfing Olesen. Fler utställare undrade under vilken sten de hittat honom... Inte så snällt utryckt, men jag kan förstå vissas missnöje. Han var lite klumpig och hårdhänt med katterna. Han sa inget vid bedömningen och knappt när han valde BIV eller NOM heller. Vissa katter tog han inte i, medan han drog i andra och bettede sig underligt på diverse olika sätt. Det tog evigheter för honom att skriva och att dömma, och när alla andra domare hade bänkat sig för att starta panelen hade han inte avslutat sina nomineringar eller ätit lunch... Tror han var osäker, eftersom han säkerligen inte dömt så mycket på länge.
Ture var så klart sist. Han verkade gilla honom, han sa dock inget. Men log. När han skrivit klart sa han bara: "Det där gick ju bra!" till mig och jag kunde se att han fått CAPS, vilket var det viktigaste för mig och som gjorde hela resan värd besväret. Jag tackade. Något senare skulle Ture upp igen för nomringen men där var konkurrensen stenhård och en snygg skogis tog NOM. Per nominerade i princip bara skogisar, ett säkert val, enligt mig.
Ture var lite stressad och ville gärna klättra på min och assistentens axel. Han jamade lite och näsan var något rosa. Men det gick ändå bra och vid nomineringen hängde han fint och jag kände att han hade slappnat av. Jag var dock nöjd med att inte behöva visa honom panelen.
Utställnignen avslutades snabbt och jag var iväg redan vid fyra. Det innebar att jag var hemma vid halv åtta och det kändes jätte skönt. Jag är jätte nöjd med dagen och ser med spänning fram emot VK om några helger.
En annan rolig grej är att Ramti har blivit veckans bild på Sveraks hemsida! http://www.sverak.se/SVERAK/Aktuellt/index_aktuellt.htm
Kolla in länken och den snygga killen! :-)
Perdita var inne och hälsade på i lördags också. Jag tog dock ut Phoenix och Fia ganska snabbt eftersom Ramti var ensam där ute och Ture inte fick gå ut eftersom jag skulle bada honom. Perdita gick ett varv först och sen la hon sig och sov i vårt klösträd. På eftermiddagen var det lite morr och fräs mellan henne och Ture men det var inga bråk. Innan jag gick och la mig så fick hon gå ut till Ramti igen eftersom jag inte ville riskera att de blev osams när jag inte var vaken. Phoenix och Fia fick komma in till Ture igen. Till helgen ska jag testa igen. Då har det gått två veckor sedan Perdita och Ramti parade sig! Ska bli så spännande att se om det syns något snart. Jag får nog hålla mig lite till men man är ju SÅ nyfiken!
Nu ska jag ta en kopp te!
Jag samlar de sista certen till Ture nu och vill gärna ha detta 9:de certet. Jag läste med glädje på FMKs hemsida att Ture skulle dömmas av Kristiina Rautio som är allmänt känd som en domare som har ett gott öga till Vankatter. Men så några dagar senare läste jag att de gjort fel och jag skulle i stället få Cristina Kowalczuk. OK. Henne kännde jag inte till så jag fick bara hoppas på det bästa.
Tures senaste utställning var på RHK i Varberg och då var han väldigt stressad hela dagen. Skrek och försökte ta sig ut ur buren. Nosen var som en stopplykta och han var väldigt orolig. Till och med lite morr och fräs. Annika Billing gav honom dock certet ändå och jag kunde pusta ut. Men därför var jag lite extra osäker på hur det skulle gå denna gången.
Klockan tre steg jag upp och klockan 03.34 var vi i bilen på väg till Skåne... Jag funderade mer än en gång på om jag var riktigt frisk i huvudet... Men sagt och gjort så kom vi fram och Ture skötte sig galant hela resan och hos veterinären.
Domaren vi tillslut fick var inte Cristina Kowalczuk heller. Utan en gammal dansk gubbe som hette Per Hilfing Olesen. Fler utställare undrade under vilken sten de hittat honom... Inte så snällt utryckt, men jag kan förstå vissas missnöje. Han var lite klumpig och hårdhänt med katterna. Han sa inget vid bedömningen och knappt när han valde BIV eller NOM heller. Vissa katter tog han inte i, medan han drog i andra och bettede sig underligt på diverse olika sätt. Det tog evigheter för honom att skriva och att dömma, och när alla andra domare hade bänkat sig för att starta panelen hade han inte avslutat sina nomineringar eller ätit lunch... Tror han var osäker, eftersom han säkerligen inte dömt så mycket på länge.
Ture var så klart sist. Han verkade gilla honom, han sa dock inget. Men log. När han skrivit klart sa han bara: "Det där gick ju bra!" till mig och jag kunde se att han fått CAPS, vilket var det viktigaste för mig och som gjorde hela resan värd besväret. Jag tackade. Något senare skulle Ture upp igen för nomringen men där var konkurrensen stenhård och en snygg skogis tog NOM. Per nominerade i princip bara skogisar, ett säkert val, enligt mig.
Ture var lite stressad och ville gärna klättra på min och assistentens axel. Han jamade lite och näsan var något rosa. Men det gick ändå bra och vid nomineringen hängde han fint och jag kände att han hade slappnat av. Jag var dock nöjd med att inte behöva visa honom panelen.
Utställnignen avslutades snabbt och jag var iväg redan vid fyra. Det innebar att jag var hemma vid halv åtta och det kändes jätte skönt. Jag är jätte nöjd med dagen och ser med spänning fram emot VK om några helger.
En annan rolig grej är att Ramti har blivit veckans bild på Sveraks hemsida! http://www.sverak.se/SVERAK/Aktuellt/index_aktuellt.htm
Kolla in länken och den snygga killen! :-)
Perdita var inne och hälsade på i lördags också. Jag tog dock ut Phoenix och Fia ganska snabbt eftersom Ramti var ensam där ute och Ture inte fick gå ut eftersom jag skulle bada honom. Perdita gick ett varv först och sen la hon sig och sov i vårt klösträd. På eftermiddagen var det lite morr och fräs mellan henne och Ture men det var inga bråk. Innan jag gick och la mig så fick hon gå ut till Ramti igen eftersom jag inte ville riskera att de blev osams när jag inte var vaken. Phoenix och Fia fick komma in till Ture igen. Till helgen ska jag testa igen. Då har det gått två veckor sedan Perdita och Ramti parade sig! Ska bli så spännande att se om det syns något snart. Jag får nog hålla mig lite till men man är ju SÅ nyfiken!
Nu ska jag ta en kopp te!
Kommentarer
Trackback
