S*Rytorps Turkisk Van

Ja, det blev bara en men den lever och mår bra!!! Japp jag har haft en helvetes natt, för att inte tala om hur Perdita måste ha haft det. På 67:de dygnet bestämde hon sig för att det var dags.

Pedita flyttade ut till Ramti igen i söndags. Det var det stället som jag visste att hon trivdes bäst på. Ramti blev överlycklig och de låg ihop och gosade, kelade och spann. Även när värkarna kommit igång låg Ramti och värmde sin tjej. Hon kämpade och krystade, vattnet gick men ingen unge kom. Jag kände på juvren att de var överfulla och jagt började ana oråd.

När klockan passerat tre bestämde jag mig för att ta in Perdita till mitt sovrum. Hon klagade inte nämnvärt på flytten men ville att jag skulle sitta vid hennes sida hela tiden. Tillslut orkade jag inte längre och la mig på sängen men då jamade hon oroligt, så oroligt att Saga vaknade, så var hela cirkusen igång... Med några få minuters sömn under natten kunde jag i morse konstatera att det inte fanns någon unge vid hennes sida.

Jag ringde smådjusakuten i Kungälv och fick komma direkt. Åkte in med henne och de bestämde att göra en röntgen. Jag åkte till dagis med Saga och åkte sedan tillbaka till veterinären. Då fick jag veta att en unge fanns på röntgen, men att den låg med rumpan först. De skulle ta blodprov och kolla hur hennes olika värden låg. De satte in dropp.
Efter ca 30 min bestämdes att hon skulle få verkstimulerande medel. Men inget hände. Då fattades beslut om kejsarsnitt. Inget tydde dock på infektion eller annan komplikation. Den troliga orsaken till att inget hände var att ingen unge kom efter och tryckte på och att bara en unge inte utsöndrar tillräckligt med verkstimulerande hormon för att dra igång förlossningen på allvar. Dessutom är det svårare för katter att föda med ruman först.

Veterinären var osäker på om den var vid liv eftersom att vattnet gått så tidigt på natten, men lovade att ringa så snart de visste.

Jag har nu suttit och oroat mig med hjärtat i halsgropen. Med vetskapen att om jag åkt in tidigare kunde jag räddat den lille/lillas liv... Men för några minutersedan fick jag beskedet! En kattunge var född med kejsarsnitt och den levde och mådde bra, tuttade på sin mamma som också var vaken och tvättade sin unge! Jag kan knappt beskriva den lättnad som jag känner just nu.

Vare sig fläckar, kön eller färg spelar någon roll just nu. Är bara så glad att den lever och mår bra!
Nu ska jag åka in till Kungälv och hämta hem min kattfamilj! Over and out från en stolt och trött Turkisk Van uppfödare!